|
Det tog inte mer än ett par dagar så var det dags att få
första lektionen i hyfs...Jag hade nästan aldrig gått
efter en människa så jag ville ju gå först. Ack vad jag
bedrog mig, det ville inte mina nya människor. Min
människa Citho har en vän som heter Mia...Henne gick det
inte att charma så lätt. Hon visade genast hur det
skulle gå till!! Kan väl säga så här att jag fick passa
mig för att inte passera, för snurrande grimskaft kan
göra ont. När jag väl kommit på att det är ok att
människor bestämmer vart och när jag ska gå, var det
dags för BM att ha kurs också. Med henne blev det ännu
svårare att få göra som jag ville. Hon talade om för min
goa människa att jag faktiskt VILLE att hon skulle
bestämma över mig. Första passet i paddocken försökte
jag att smita ifrån men jag kunde inte klättra över
staketet. Det tog drygt en timma innan jag fick ge med
mig och då försökte jag smita ifrån BM och gömma mig
bakom min egna människa, men det gick inte!! Hua mig,
det var över 30 grader varmt denna dag. Sedan var det
kurs för BM några veckor så min människa fick ett hum om
hur hon skulle tukta mig. Det blev faktiskt bra
tillslut. Jag fick lära mig att komma när hon ropar och
följa henne som en hundvalp utan koppel. Det bästa av
allt är ju att man får så mycket mys när jag väl gör som
hon säger. Och att alla tycker jag är så himla söt. Nu
kan ju till och med barnen hänga och klänga utan att
jag reagerar, ja jag har väl aldrig överreagerat på
något men barnen är ju små och min människa har väl inte
litat riktigt på att jag kan uppföra mig. När vi varit
på promenad har jag iallafall inte reagerat på något,
varken skällande hundar, hoppande grodor eller konstiga
saker. Bilar är heller inget som jag tycker är farligt
eller otäckt. Jag har dessutom haft både hö-påsar och
filtar över huvudet utan att ta ett steg bakåt, det är
inte illa för lilla mig. Min människa har nog låtit mig
testa det mesta.
Troll-prinsessan har varit den som fått sitta upp först.
Redan förra sommaren fick hon smyg-testa på min rygg,
fast jag märkte inte av att hon satt där. Nu när jag
varit iväg på inridning hos Johanna Knape i Björboholm
får hon rida själv.
Inridningen är en story för sig. Det har nog aldrig
regnat så mycket som det gjorde de två månaderna jag var
hos Johanna. Detta var också en mycket bestämd kvinna.
Hon lärde mig så mycket det bara gick. Allt från
paddockträning och alla hjälper till skogsturer med
hopp. Jag var även och löshoppade vid ett par
tillfällen. Hon upptäckte att jag gillar att springa
fort och gärna först. Det är hur kul som helst. (Min
skomakare Magnus fick komma upp och sätta på mig ett par
skor, för jag fick inte vila mig speciellt mycket så
mina fötter började göra lite ont.)
Hoppas Johanna fixar sig en egen sida snart så jag kan
länka er vidare dit om ni är nyfikna på hur det var. Hon
var verkligen bestämd i hur jag skulle lära mig saker.
Jag fick även lära mig min plats i flocken tack vare
Sally och Nubbe, det var väl mindre kul men himla
nyttigt säger alla. Nä, de var faktiskt justa bara jag
fattade att jag inte skulle mopsa mig.
|